Alex Schulman bloggar att han är trött på trött på ordet ”sociala medier” och tvivlar på om de har inflytande eller inte. Han har delvis en poäng att haussen kring ”sociala medier” just nu kan upplevas som oproportionerlig. Men när han försöker göra en poäng av räckvidd vs. påverkan så snubblar han lite.
”Hur ska ett företag som i samband med en nystart skapar ett Twitterkonto som 80 personer följer kunna göra någon skillnad? Det är klart att de inte gör. Det är klart att det inte går.”
Om EN av dessa 80 personer är en inflytelserik person/organisation som bestämmer sig för att återberätta något från källan, så kan ju budskapet nå miljontals personer. Då gör det skillnad. Praktiskt exempel: P3 Nyheter hade drygt 300 followers för ett halvår sedan (idag runt 700). En av dem är Pirate Bay-profilen Peter Sunde som hade över 10 000 followers (idag runt 13 000). När han vidarebefordrade ett av radioprogrammets Twitter-inlägg slog P3 Nyheters sajt besöksrekord. Eller att EN av dessa 80 personer är din allra viktigaste kund (eller en riktigt het prospect), som beslutar sig för att ge dig en stor klump pengar. Då gör det skillnad. Bland Alex Schulmans followers finns tex Annika Lantz med över 6,000 followers och Marcus Birro med 3,000. Skulle de retweeta Schulman kan han nå betydligt fler än sina egna 9,000. (Om nu inte alla dessa har samma followers).
”När ska gammelmedia förstå att bloggarna inte har någon makt över huvud taget.” Va?! Alex själv hade väl inte kunna nått den position han har idag om han inte hade använt sig av bloggen som verktyg för att nå ut med sina åsikter.
Eller… jaha, nu fattar vi! Det är ironi.
